Ikväll bara brast det.. Jag är så jävla rädd. Rädd för att lämna min familj som älskar mest av allt på denna jorden. Alla bara men du kommer ju tillbaka igen.. Ja det är klart jag gör men rädslan av att lämna min familj får mig att vilja leva i Skurup föralltid, i min trygga miljö.. Undra om det är många kommande au pairer som ligger och gråter i sängen innan dom ens har åkt iväg? Tror jag börjar bli rädd nu för det börjar kännas så verkligt.. Men familjen verkar verkligen jätte bra, och jätte snälla!

Hatar att känna såhär.. Nu ska jag läsa min bok så jag kommer på andra tankar