Jag vet inte vad jag ska känna längre. Allt känns så konstigt, allt jag gör tänker jag "det här gör jag för sista gången på ett år". Ja jag vet att jag kommer komma hem igen men när man bara har varit från sin familj högst en vecka är set skit svårt. Jag längtar till jag ska iväg samtidigt som jag fasar för att stå där på Kastrup och säga hejdå till dom, och ännu en gång ja jag vet att dom kommer till mig i juni men det är ändå det där att säga hejdå, inte bara till min familj utan att säga hejdå till mitt hus, mitt rum, min säng, toaletten, våra bilar, ja allt. Att börja om på nytt är skit läskigt.. Och jag vet att om jag inte trivs är det bara att åka hem igen men det är ändå det där steget att lämna och komma in i en helt ny familj som skrämmer skiten ur mig.