Kan inte sova, ligger bara och tänker på det här med au pair. Vill så jävla gärna, men är rädd på något vis. Klarar jag att vara ifrån min familj? Ett helt år? Vara utan Linnea i ett helt jävla år? Inte kunna träffa Johan på gatan när jag vill? Och inte kunna ha några DTM kvällar? Men sen tänker jag på att ett år går snabbt, jag kommer tillbaka igen. Allt kommer finnas kvar. Skurup står liksom kvar och ser lika ruttet ut som vanligt. DTM kvällar kan vi ha genom Skype, mamma och pappa kan jag träffa genom Skype. Och det kan jag med mormor, farmor och farfar också!
Om jag inte åker, missar jag att bo i landet jag älskar, lära mig engelska helt flytande, skaffa massa nya vänner och antagligen ha det bästa året i mitt liv.
Nu ska jag sova på saken, imorgon efter jobb ska jag göra en lista med plus och minus saker med att vara au pair och bo i USA i ett år.

Sov gott